Om KUB

Förra gången funderade vi mycket över den fosterdiagnostik vi erbjöds. Efter en hel del läsande och diskuterande valde vi bort den första scanningen som kombinerat med ett blodprov ger en sannolikhet för risken för Downs syndrom. Eftersom det endast är DS det scannas efter och vi inte skulle kunna ta bort ett barn med DS kändes undersökningen överflödig.

Denna gång har vi också diskuterat fram och tillbaka och har beslutat oss för att tacka ja till KUB (Kombinerat ultraljud och biokemi, dvs en mätning av fostrets vätskespalt i nacken och ett blodprov från mamman), eller Nakkefoldsscanning som det heter här. Vi har fortfarande samma tankar om att vi inte skulle kunna välja bort ett barn med DS. Denna gång känner vi båda, och kanske främst jag, att vi vill få bekräftat att det verkligen är liv där inne och att vi önskar en indikation på risken för DS. Vi är överens om att inte gå vidare med moderkaksbiopsi eller fostervattenprov vid ett dåligt resultat, men samtidigt är vi medvetna om att vi kanske tänker om och väljer till proven om resultatet skulle vissa på markant förhöjd risk, kanske i storleksordningen 1:10.

Det är verkligen supersvårt att veta som är rätt och ibland önskar jag att vi inte gavs möjligheten alls. Samtidigt är ju den fosterdiagnostik som finns idag fantastisk och ger vissa barn förutsättningar som tidigare inte varit omöjliga. Livet är inte enkelt och det är väl så det sa vara.